Joshi & the City of Angels

Okej, vart tar tiden vägen? For real?
Hade för mig att det var i förrgår som jag senast bloggade men jag insåg ganska snabbt att det var en hel vecka sedan. Ja, jag gjorde det igen. Försummade bloggen och dess två (!?) läsare.
Förlåt.

Veckan har varit lugn. Skolgång och läxläsning... Förberedelser inför sista veckan.
Om en vecka börjar alla Finals. Jisses. 15 utav terminens 17 veckor har gått. Vart tog tiden vägen?
Tyckte nyss att det var Spring Break...

I torsdags kom Michaela hit och tillsammans med en tjej som heter Monia åkte vi fem till The Grove uppe i Hollywood och käkade på Cheesecake Factory och gick på bio. Riktig tjejkväll blev det och fantastiskt mysigt var det.

I fredags åkte jag, på min annars lediga dag, till skolan för att möta upp gruppen och jobba på vårt arbete i Speech. Tyvärr så har amerikanare noll ansvarskänsla vilket resulterade i att det var jag och en annan tjej som satt och filade på presentation i nästan sju timmar. Suck!
Jag ramlade in i lägenheten strax efter halv åtta på kvällen och gosade ner mig i soffan.

Igår morse sken solen och efter Skypeträff med mamma och pappa och efter att Heddy så efterlängtat ramlat in i lägenheten igen så gick vi tillsammans ner till stranden och det blev några timmar i solen. Sen var det bara att gå hem, duscha och fixa till sig inför Fubbes födelsedagsfirande på rockstället Rainbow uppe på Sunset Blvd.
Fantastiskt trevlig kväll. Äntligen lite rock i tillvaron igen.
Micke skjutsade oss hem och jag och Heddy ramlade ner i sängen strax efter halv tre, smått lulliga, nöjda och belåtna.

Vaknade imorse till strålande solsken och återigen blev det några timmar nere på stranden.
Måste jobba på brännan, måste jobba på brännan.
Eftermiddagen har sedan spenderats framför datorskärmen. Sitter och skriver på ett arbete som ska vara klart om några dagar medan söta dofter sprider sig in i lägenheten från grannens balkong (hmm). Heddy ska iväg på "date" och jag ska gosa ner mig framför något bra program på tv3Play tror jag bestämt.

Imorgon är vi lediga. Det är Memorial Day och skolan har stängt. Gruppen har bestämt träff klockan 12 och det ska bli spännande att se hur många som behagar dyka upp. På kvällen sedan blir det förhoppningsvis middag tillsammans med en bekant från lilla hemstaden som just nu reser runt i staterna.

"Framgång är inget du jagar efter. Det är något du attraherar med den person du blir"
Love

 

   

Ytterligare ett blogginlägg?
Två inom loppet av 24 timmar?
Måste vara något som är fel, eller?

Jag skyller på rastlöshet och bloggångest. Fast egentligen kom jag på här innan idag att jag inte borde ha bloggångest. 1. För att jag inte har haft någonting vettigt att skriva om - jag tror inte att ni där hemma är så jätteintresserade av att läsa om mitt konstanta pluggande eller om mitt nyligen påkomna enorma tv3play begär? Och 2. För att jag inte tror att det är så många som läser egentligen.
Finns det någon som läser?
Are you out there?

Det har i alla fall varit en helg ockuperad av tankar här i Änglarnas Stad. På det som en gång varit och på det som komma skall... Som förhoppningsvis, någon gång, komma skall... I'm ready for a change!
Universum: hör mig!
Jag har stått och trampat ett tag nu, och även om marken under mina fötter kanske inte alltid varit densamma så känns det så förbannat passé ändå. Jag börjar bli trött på mig själv och på det faktum att jag inte kan skylla på någon annan längre. Det är jag själv som står i vägen. Punkt.

Jag känner att förändringens tid är kommen dock - jag tänker på hösten, på det okända, och det pirrar i magen. Det är ganska fantastiskt ändå... att inte veta vad som väntar en. Vad framtiden har i sitt sköte. Jag kan hamna vart som helst, det finns ingenting som håller mig tillbaka, som håller mig fast.
Åh rotlösa människa. Jag vet om det och jag har accepterat det, att det är den jag är. Men om bara någon kunde ta mig i handen för en liten, liten stund och liksom säga till mig att jag är påväg mot rätt håll i alla fall. Det hade varit skönt att veta ju.

Oj, så mycket ordbajs på så lite tid...
Men ibland är det skönt att få skriva av sig ändå - man har ju författarblod i ådrorna.

Ska jag återgå till verkligheten, till nuet?
Nuet är som sådant att jag denna vackra måndag suttit inne framför datorn (ja, igen) och filat på en dikt till min grupps examensarbete i Speech. Vårt arbete handlar om "Silent Treatment" och som presentation har vi tillsammans gjort en "children's book för vuxna" - och det är texterna till boken som jag nu sitter och skriver på. Ganska nöjd med resultatet, om jag får säga det själv. Undrar vad gruppmedlemmarna kommer att tycka.

Imorgon är det tisdag och förutom några timmar i skolan så ska vi även försöka hinna med ett besök på International Center. Man måste nu för tiden få sitt I-20 signerat så att man kan få komma tillbaka in i landet om man åkt hem, som över sommaren nu. Lika bra att få det gjort, ifall ifall liksom.
Jag kan ju som sagt inte bestämma mig för vad jag ska göra i höst. Jag har mina kurser klara i alla fall - och det blev ett riktigt bra schema: Storytelling, Film & Society, Production Planning for Film & Video och Writing to Sell. Plus att jag isåfall också är ledig tisdagar och fredagar - inte helt fel!
Så nu ska jag bara bestämma mig... Decisions, decisions...
Lite hjälp?

Nu ska jag finslipa lite på texterna, maila iväg dem och sedan spendera kvällen tillsammans med Simon och Tomas tror jag bestämt.
3 veckor kvar - Sanslöst!

"Ingen kan få dig att känna dig underlägsen utan att du ger dem ditt tillstånd"
Love

   

... och jag är fortfarande lika kass på att blogga...

En vecka har gått, nästan 9 dagar och vad ska man säga?
Dagarna har spenderat framför datorn, mer eller mindre. 

Under i princip hela lördagen och söndagen förra veckan satt jag med mitt manus. 20 sidor skulle jag klämma ur mig och av någon anledning kändes det som att jag bara stod och trampade. Efter en promenad på lördagseftermiddagen (som resulterade i två par skor yeay) så lossnade det lite och på måndagsmorgonen så insåg jag att jag faktiskt fixa't ändå. 20 sidor och jag var nöjd.

I tisdags var det så dags att läsa upp manuset inför klassen och förutom några små formatting fel så fick jag riktigt bra feedback från både läraren och klassen. Så nu har jag gjort mitt i den kursen - resterande tid kommer att spenderas med att lyssna på klasskamraternas manus. Och att skriva klart min Journal. Men det är lugnt ändå. I tisdagskväll kom Heddy tillbaks från San Fran, superkul att se henne igen. Hon ramlade in i lägenheten vid strax efter 21 och det blev några timmars skitsnack innan jag var tvungen att gå och lägga mig. 

Onsdagen var som vanligt min längsta dag i skolan och när jag kom hem hade kocken Heddy röjt i köket och det bjöds på spaghetti och köttfärssås. Mums! Torsdagen såg likadan ut - minus middagen eftersom Heddy åkt iväg för att käka persisk middag med några vänner. Så det blev en lugn kväll framför datorn och tidig sänggång. 

I fredags var vi i alla fall uppe med tuppen. Hämtade hyrbilen på Enterprise, plockade upp ett stycke Rozalin och begav oss söderut mot: DISNEYLAND!
Äntligen! Vilken underbar dag! Har väntat 25 år på att dagen skulle komma och så äntligen var den här! Det blev 12 timmars åkande, skrattande, ätande och svettandes. Fantastiskt mysig dag tillsammans med tjejerna och det var två lyckliga töser som ramlade in i lägenheten och ner i sängen strax efter 00.

Igår hasade vi oss upp ur sängen strax innan 9 och körde iväg för att lämna tillbaks bilen - som blev billigare än väntat, alltid trevligt!
Efter inhandlad kaffe på Starbucks och ett samtal från mamma gick vi ner till stranden och göttade oss i några timmar. Vid strax efter 13 gick vi hem igen, brunbrända och fina och Heddy satte igång med packandet. Micke kom och hämtade henne vid strax innan 15 och nu så befinner hon sig i San Fran igen - men hon kommer igen på fredag. Härligt!

Idag så vaknade vi till strålande solsken och hoppades på lite strandhäng. Men efter någon timmes Skype:ande med mamma och pappa så ville plötsligt molnen och vinden annorlunda så det blev en kaffe istället och 5 timmar framför datorskärmen igen. Vilken slö söndag.
Nu ser vi fram emot ännu en skolvecka, med allt vad det innebär.
Och ja återigen, jag ska försöka skärpa mig med skrivandet!

"Små stjärnor lyser också i mörkret"
Love



   

   

   

Oj, vilken vecka.
Prov i Speech i måndags, inlämning av arbete till Communicationklassen i tisdags och så prov i Communication igår. Pust. Och nu ska det skrivas manus. Skriva, skriva, skriva... och jag har absolut noll inspiration till att göra't. I onsdagskväll, när jag egentligen borde ha suttit och pluggat till gårdagens prov, ja då kliade det i författarfingrarna. Så jag fick väl ur mig en fem sidor där på kvällskvisten.
Igår? Nada.
Idag? Nada.
Bara för att jag inte har någonting annat som hänger över mig... Man jobbar väl bäst under press, I guess. Så ovanstående rader skvallrar lite om vad jag har jag sysselsatt mig med de senaste dagarna!?
Inte mycket till socialt liv här inte...

I måndags kom jag ut lite i alla fall. När den sista touchen lagts på arbetet, kom Heddy och hämtade mig för en middag på Cheesecake Factory nere i Marinan. Lite avskedsgalej sådär eftersom hon i onsdags åkte upp till San Francisco. Okej, hon kommer tillbaks igen om typ en vecka men ändå. Fantastiskt god middag (as always) och underbart trevligt sällskap.  

Resterande dagar denna veckan har jag suttit där jag sitter nu. I soffan, framför datorn.  
Igår kväll gick vi i alla fall ner och hyrde film. The Blind Side med Sandra Bullock blev det - oerhört bra!

Idag har jag Skype:at med mamma och pappa och lilla Almabus och det blev även en timmes solande ute på balkongen. De andra är nere på stranden men jag fick för mig att det såg lite disigt ut så jag stannade hemma. Jag måste, måste, måste komma igång med skrivandet idag också så det var nog bra att det blev så. Om jag kommer någonstans med skiten idag och om solen skiner imorgon så får det nog bli stranden då. I alla fall i några timmar...
Ikväll ska Maria laga middag (mums!) och efter det ryktas det om Happy Hour.
We shall see...

Lev väl finaste!
Love

   

Alltså, jag vet. Jag vet. Jag bloggar dåligt. och när jag väl bloggar så är det inte om någonting kul. Speciellt inte denna veckan då mestadelen av tiden har spenderats i vår minimala soffa med en filt upptryckt under hakan.
Det har varit mest snor och halstabletter denna helgen.

Idag är det söndag och jag är på bättringsvägen. Febern är borta och har istället ersatts med ångest. Ångest för att jag spenderat de senaste dagarna framför TV:n istället för med näsan i böckerna. Så det får jag äta upp idag. Malins kompis Maria är och hälsar på och tillsammans med Heddy är gänget nu nere i OC och Laguna och njuter. Jag själv har suttit framför datorskärmen sedan klockan 10 och stirrat på mitt förbannade arbete som skall vara klart på tisdag. Provet i Speech som jag har klockan 9.30 imorgonbitti har jag inte ens börjat tänka på. Men det är bara två kapitel att läsa så det borde jag väl hinna med!?
Provet i Communication på torsdag är bara på fyra kapitel. De läser vi på onsdagkväll tycker jag.

Åh, vad fantastiskt underbart det är att vara sjuk ändå. Saker och ting staplas på hög medans man sälv kämpar mot den ofrivilliga dövheten orsakad av tryck inne i huvudet. Man låter som en krasslig gräsklippare och ska jag vara helt ärlig så luktar man inte så gott heller.

Det som stör mig kanske allra mest med helgens ofrivilliga mentala frånvaro är att jag missade Heddy och Sigges Graduation Party i fredags. De är färdiga läkare nu, hur coolt är inte det? Det gjorde mig så ont att jag inte kunde vara med men jag skrattade gott åt Heddy när hon ringde strax efter 18 för att meddela att kyld champagne bubblade samman med bruset från jacuzzin. Grattis Heddy! Du är bäst!

Några små höjdpunkter någonstans här i helgens dvala?
Monica ringde igår och vi pratade sönder 2 hela timmar. Inte bara lördagens höjdpunkt utan även kanske hela helgens.
Har kommit upp i tid varenda morgon och mötts av mamma och pappa väntandes hemma i matrummet där pappas kulinariska mästerverk förtärts alltmedans jag tittat på (längtar efter din mat pappa). Mysigt!
Kom utanför dörren igår kväll och fikade tillsammans med Heddy, Em och Sandra. Vi satt runt den öppna elden på The Coffee Bean and Tea Leaf och tjötade sönder några timmar. Skönt att komma ut och socialisera sig.
Och sen har ju jag och Heddy även bestämt datum för den efterlängtade roadtripen till Disneyland! 28 Maj. I can't wait!

Och det var nog allt gott folk.
"Skratt är vackert. Du är vacker. Vackrast är du när du skrattar"
Love

(Förbannade, jävla skitinlägg som bara försvinner)

Jag är lättretlig idag. Jag är sjuk. Igen. Tror att det kan vara fjärde, femte gången sen jag kom hit i januari.
Förra gången blev jag inte sjuk förrän jag kom hem till sommaren fast då blev jag dunder, jätte, dödssjuk. Så vad är väl ett par förkylningar på vägen?

Det värsta är att man ligger här hemma med dåligt samvete för att man missar skolan.
Igår struntade jag i min morgonlektion eftersom jag mådde pyton. Det dåliga samvetet fick mig att gå på eftermiddagslektionen vilket var ett grovt misstag och nu ligger jag här och mår ännu sämre än vad jag gjorde igår morse.
Förbannat kasst frånvarosystem de har på den här skolan också.
Three strikes and you're out.
Godkänd frånvaro?
Läkarintyg eller dödsfall.
Funderade starkt på att skriva att jag fått svininfluensan igår när jag mailade mina lärare angående dagens frånvaro... undrar om det hade gällt... Antagligen. Men nej, så roligt ska vi inte ha det. Då kanske jag inte hade fått komma tillbaks igen nästa vecka. Hemska tanke.

Nu ska jag slänga en sjal runt halsen och gå de dryga tjugo metrarna ner till Vons och hyra film. Och köpa glass. Ben & Jerry's - what else? Och tycka synd om mig själv. Kanske beställa hem lite pizza sen också.
Idag ska jag i alla fall bara vara sjuk, tillåta mig att bara vara sjuk. Imorgon får jag ta tag i nästa veckas prov och inlämningsuppgifter... Suck... Dubbelsuck... Tänk om man kunde få va sjuk utan att en massa måsten cirkulerade över en... Trippelsuck...

Love

Skolan är trög, livet går trögt. Jag kommer inte igång igen, hur jag än försöker. Helst av allt hade jag velat strunta i allt vad skola och pluggande heter. Jag? Den eviga studenten - vill faktiskt ta tag i det där "riktiga" livet, det där "vuxna" livet. Jag vill börja leva. Igen.
Jag vill veta vad som väntar mig sen, samtidigt som det ska bli en trevlig överraskning.
Tankarna snurrar och inte blir jag klokare utav det.
Jag längtar. Och lyssnar på Death Cab for Cutie. Och längtar.

Jag längtar efter att få krama om mamma och pappa på flygplatsen... Att få klia Laika och Alma bakom öronen... Klappa min förvirrade farmor på kinden och säga att allting ordnar sig.
Jag längtar efter att få lyssna på Emmas alla världsproblem i hennes kök i Malmö.
Jag längtar efter att få sitta i Folkets Park tillsammans med Isa och dricka rödvin och äta ost.
Jag längtar efter att få se Monicas och Johans nya hem och njuta av solnedgången i deras trädgård.
Jag längtar efter att få prata isönder timmar tillsammans med Emily och Jossan på Soft.
Jag längtar efter att få titta på när Ylva blandar rödvin och cola. (urk)
Jag längtar efter att få träffa dricka kaffe tillsammans Magda och hela lilla familjen i Norrköping.
Jag längtar efter att få en varm, grabbig kram från Bobby.
Jag längtar efter att få hälsa på Stina uppe i Båstad i sommar.

Jag längtar. Jag saknar. Helt enkelt.
Men jag klarar det här. Jag ska klara det här. 
6 veckor kvar och jag längtar.  

"Blommor är vilsamma att betrakta. De har varken känslor eller konflikter"
Love