Joshi & the City of Angels

Skolan är trög, livet går trögt. Jag kommer inte igång igen, hur jag än försöker. Helst av allt hade jag velat strunta i allt vad skola och pluggande heter. Jag? Den eviga studenten - vill faktiskt ta tag i det där "riktiga" livet, det där "vuxna" livet. Jag vill börja leva. Igen.
Jag vill veta vad som väntar mig sen, samtidigt som det ska bli en trevlig överraskning.
Tankarna snurrar och inte blir jag klokare utav det.
Jag längtar. Och lyssnar på Death Cab for Cutie. Och längtar.

Jag längtar efter att få krama om mamma och pappa på flygplatsen... Att få klia Laika och Alma bakom öronen... Klappa min förvirrade farmor på kinden och säga att allting ordnar sig.
Jag längtar efter att få lyssna på Emmas alla världsproblem i hennes kök i Malmö.
Jag längtar efter att få sitta i Folkets Park tillsammans med Isa och dricka rödvin och äta ost.
Jag längtar efter att få se Monicas och Johans nya hem och njuta av solnedgången i deras trädgård.
Jag längtar efter att få prata isönder timmar tillsammans med Emily och Jossan på Soft.
Jag längtar efter att få titta på när Ylva blandar rödvin och cola. (urk)
Jag längtar efter att få träffa dricka kaffe tillsammans Magda och hela lilla familjen i Norrköping.
Jag längtar efter att få en varm, grabbig kram från Bobby.
Jag längtar efter att få hälsa på Stina uppe i Båstad i sommar.

Jag längtar. Jag saknar. Helt enkelt.
Men jag klarar det här. Jag ska klara det här. 
6 veckor kvar och jag längtar.  

"Blommor är vilsamma att betrakta. De har varken känslor eller konflikter"
Love