Då vart man här då...
L.A baby.
Nu är vi här.
8 månaders väntan resulterade i ett dygn av flygplanssittande, gråtande (ja okej, en jävla massa gråtande, jag erkänner) och ett skitt Hostel. Nej jag överdriver... Själva stället är ganska schysst men när vi såg rummet, våra sängar med gummimadrasser och stela lakan höll vi på att bryta ihop. Har man suttit på ett flygplan i 15 timmar sammanlagt så är man ganska fragile.
Vid 22 ramlade vi ner i våra sängar och såg fram emot att få sova gott, i horisontellt läge liksom. Visst fick jag några timmars sömn men vid 04 vaknade jag i ren panik och kände hur ångesten gjorde sig påmind. Jag vet inte varför men jag kunde bara inte lugna ner mig. Så jag fick smyga in på toaletten och sitta där inne tills jag lugnat ner mig och kunde andas normalt igen. Det tog en timme...
Vaknade igen vid 07 och upptäckte att även Malin börjat vakna till liv. Vi bestämde oss för att trotsa det suspekta badrumsgolvet och faktiskt ta en dusch. Efter en dusch, lite kaffe och några ivägskickade mail kändes allting lite lättare igen. Vi begav oss ut på stan och uppsökte 3rd Street, kikade på en charmig men svindyr lägenhet och gick ner till Santa Monica Pier och käkade en sen lunch på Bubba Gump Shrimp's tillsammans med en svensk kille, Anel, som vi träffade på planet igår som också bor här på hostelet. Efter det fortsatte vi upp till 3rd Street igen och shoppade en liten smula... :)
Nu sitter vi i matsalen på hostelet och kollar lägenheter på Craig's List. Håller tummar och tår för att vi hittar någonting till helgen... Hade varit underbart!
Ta hand om er där hemma så lovar jag att uppdatera snart igen - med bilder (promise)
Love
