Joshi & the City of Angels

Vaknade vid 08 och kände att jag faktiskt bara kunde vända på mig och somna om. Gosa ner mig mer under täcket i vår numera uppvärmda studio. Just som jag återigen glider in i drömmarnas värld så ringer telefonhelvetet. Malin hoppar upp och tar telefonen, bara för att inse att den på andra sidan tråden redan lagt på.
Det finns ord för sådana som dom...

Nåja. Mutter, mutter. Bara att försöka somna om igen. Och idag, hör och häpna gott folk, så lyckades jag. Vaknade igen vid 10 och satte på datorn och blev för första gången uppringd på Skype av mina föräldrar. Hemskt trevligt att "se dem" - Bilden (och stundvis även ljudet) hackade satan under hela samtalet... Vi försöker imorgon igen.

Eftersom solen inte riktigt ville söka sig hela vägen fram idag så bestämde vi oss alla fyra för att dra oss ner mot Venice istället. Titta på folk och inhandla amerikansk badhandduk. Sagt och gjort.
Väl på Venice började blickarna söka sig in på tattueringsställena och vips så befann vi oss på House of Ink, stället där jag gjorde min allra första tattuering, för fyra år sedan. Vi kikade runder därinne och Emelie hittade en häftig krona (alltså typ en tiara och inte ett mynt) som hon bara sådär bestämde sig för att tattuera på ryggen. Efter en femton minuters sketching så satt hon så där i stolen, redo att bli "inkad".

Solen gassade in och vi stod där, runt Emelie, och småpratade och kikade på tattueringar och skisser under en kanske 45 minuters tid. Emelie blev färdig och just som hon och tattueraren (som jag för övrigt har fått en major crush på nu) börjar diskutera skötsel och rengöring så tittar Mrs Malin på mig, kritvit i ansiktet.
"Jag mår skitilla" hinner hon få ur sig innan hela hon börjar svänga fram och tillbaka där hon står. Sen går allting jättefort. Hon faller ihop på mig och eftersom jag inte riktigt är beredd på det hela så får jag tag i liksom halva hennes kropp medans jag skriker på Emelie och Miss Malin, som inte förstått att Mrs Malin svimmar, att de måste hjälpa mig. Vi lyckades rädda fallet och sekunden Mrs Malin nuddar golvet slår hon upp ögonen igen. Tattueringskillen jobbade snabbt och fixade blöta handdukar och en cola.
Hemskt obehagligt, men efter en stund så mådde hon bättre igen. Puh!

Emelies tattuering blev i alla fall superfin och visst blev man sugen på att gå tillbaka dit själv inom en snar framtid (ja, förlåt mamma och pappa men det är faktiskt beroendeframkallande)... Om inte annat så bara för att få träffa tattueraren igen... Hehe...

På vägen hem bestämde sig jag och Mrs Malin för att gå och käka på Island Burgers. Favoritburgaren Hawaii slank ner utan problem tillsammans med deras underbart goda pommes. Mumma!

Väl hemma igen satt jag och stirrade på SMC's hemsida i hopp om att nya kurser skulle bli tillgängliga. Sitter kanske 5 timmar om dagen och stirrar på "Add a Class"-sidan... Men idag! Yes! Så fick jag äntligen addat ytterligare en kurs... Som jag faktiskt kan tänka mig att läsa också... Nu behöver jag bara 2 units till, sen är jag klar med mitt schema.

Efter några timmars häng framför datorn gick vi bort till Emelie och Miss Malin och har hängt där resten av kvällen. Blake, han från affären utanför - som bjöd oss på hemmafest, ja... han verkar inte helt hundra så gänget stannade hemma helt enkelt. Funderar dock på utgång i Hollywood imorgon igen. Varför inte liksom?

Håll er inomhus där hemma!

Love