Back to Reality


Så har livet återgått till det normala här i Änglarnas Stad.
Strax innan 07 igår morse befann vi oss på LAX och det var dags för avsked.
Jag hatar avsked. Riktigt innerligt hatar jag dem. Blä för avsked.

Måndagskvällen, Emmas sista kväll här, var mysig men något dyster. Vi gick ner till stranden vid 17 och tog en massa roliga bilder vid Santa Monica Pier. Därefter bjöd Emma på en drink (stor som två) på Cabo Cantina på 3rd Street och någon timme senare mötte vi upp Heddy, Sigge och Micke på Hooters för att käka avskedsmiddag tillsammans. Heddy, feminist som hon är, stod utanför och beklagade sig över stället. Plötsligt vandrade en fager herre förbi henne på gatan och då kunde hon inte undgå frestelsen att vissla åt herrens håll. Feminist var det ja!? Heddy; du är bara för underbar!  
Maten var sisådär men sällskapet fantastiskt och det var två nedstämda tjejer som vandrade hemåt vid halv tio tiden. Emma packade färdigt, vi beklagade oss över det som komma skulle och somnade i någorlunda tid. 

Dagen D då'rå. 
Emma kom iväg och jag åkte med Micke, som var snäll och skjutsade oss till flygplatsen, tillbaks till Oakwood där vi sörplade svenskt kaffe (!?) och snacka skit under en timme innan det var dags för mig att komma iväg till skolan igen.
När jag kom hem städade jag, möblerade om och bäddade rent. Rummet behövde få lite ny energi och jag måste säga att jag sov som en... tja, jag sov fantastiskt gott i natt helt enkelt.

Idag är det onsdag och jag har varit i skolan hela dagen. Har jag lärt mig något nytt idag? Njae, antagligen inte men vi kollade på West Side Story i min Literature into Film klass och det var himla kul. Nu sitter jag och kämpar med mitt arbete i Communication. Min Rough Draft och Thesis Statement ska vara klar imorgon och jag har verkligen ingen aning om vad det är jag sitter och skriver om. Suck.

Har lite svårt att koncentrera mig. Det finns så mycket annat kul man kan göra på datorn ju. Kolla på Svenska Hollywoodfruar (tisdagsnöje i lägenhet 406), The Hills eller sitta på Facebook...
Nej! Dags att bruka allvar!

"Jag gör hela tiden saker jag inte kan göra. Det är därför jag kan göra dem"
Love

             

   

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0